DAG 1
HEJ DAG 1!
Min första "snusfria" dag i min alldeles nya snus(fria)blogg. För tre dagar sen bestämde jag mig bara. Det var inget nyårslöfte eller så, det var ba nåt sjukt som flög in i mig (eller friskt, ja vettetusan). Men nu äre bestämt. Jag ska bli fri. Så himla snusfri!!! Och när jag har varit snusfri så länge att jag bara saknar det sådär mycket så att det går bemanna, då ska jag göra det största frihetshoppet jag nånsin gjort. Min plan är (man måste ha en plan som är så genomjäklatänkt och god så att den inte går bryta) är att det här skuttet ska ske i mars eller april.
Eftersom jag har tre veckor av den värsta sortens plugg framför mig kommer det stora, stygga steget inte ske förrän om tre veckor. Alltså det där helt utan snus. Då börjar två distanskurser som jag förutspår är mer abstinensvänliga. Tills dess ska jag trappa ner. Jag ska kliva längre och längre ner på trappstegen (sju faktiskt) tills jag står på botten. Då ska jag inte kika bakåt en enda gång (och jag ska fan inte lukta). Det här med sju snusar/dag låter väl ändå för mkt tänker nog varenda oberoende människa. Minst 24 snusar/dag är min kropps beroendestandard. Ba sju snusar ger mig ångest.
Nu ska ni få höra en hemlighet. Mitt i mitt bestämmande, då det var sådär alldeles klart och bestämt (då jag också fick för mig att jag skulle palla med en helt abrupt sluta-snusa historia) då fällde jag en tår. Sånt himla beroende har jag hunnit skaffa mig till snuset. Min vän som jag har byggt upp ett, aningen kanske destruktivt, förhållande till i 10 år. 10 år. Jag minns när jag var typ 18 och stolt. Stolt över att säga att jag snusat i tre år. Det sjuka i det. Nu är jag ba förskräckt över att tiden rann iväg och blev till ett tio-års jubileum.
Som du sa Katarina, tiden går fort då man har roligt. Måtte den va lika rolig utan hamsterblöjan, prillan, snause, snuseeee. På återseende :) (än så länge med en glad gubbe).
Min första "snusfria" dag i min alldeles nya snus(fria)blogg. För tre dagar sen bestämde jag mig bara. Det var inget nyårslöfte eller så, det var ba nåt sjukt som flög in i mig (eller friskt, ja vettetusan). Men nu äre bestämt. Jag ska bli fri. Så himla snusfri!!! Och när jag har varit snusfri så länge att jag bara saknar det sådär mycket så att det går bemanna, då ska jag göra det största frihetshoppet jag nånsin gjort. Min plan är (man måste ha en plan som är så genomjäklatänkt och god så att den inte går bryta) är att det här skuttet ska ske i mars eller april.
Eftersom jag har tre veckor av den värsta sortens plugg framför mig kommer det stora, stygga steget inte ske förrän om tre veckor. Alltså det där helt utan snus. Då börjar två distanskurser som jag förutspår är mer abstinensvänliga. Tills dess ska jag trappa ner. Jag ska kliva längre och längre ner på trappstegen (sju faktiskt) tills jag står på botten. Då ska jag inte kika bakåt en enda gång (och jag ska fan inte lukta). Det här med sju snusar/dag låter väl ändå för mkt tänker nog varenda oberoende människa. Minst 24 snusar/dag är min kropps beroendestandard. Ba sju snusar ger mig ångest.
Nu ska ni få höra en hemlighet. Mitt i mitt bestämmande, då det var sådär alldeles klart och bestämt (då jag också fick för mig att jag skulle palla med en helt abrupt sluta-snusa historia) då fällde jag en tår. Sånt himla beroende har jag hunnit skaffa mig till snuset. Min vän som jag har byggt upp ett, aningen kanske destruktivt, förhållande till i 10 år. 10 år. Jag minns när jag var typ 18 och stolt. Stolt över att säga att jag snusat i tre år. Det sjuka i det. Nu är jag ba förskräckt över att tiden rann iväg och blev till ett tio-års jubileum.
Som du sa Katarina, tiden går fort då man har roligt. Måtte den va lika rolig utan hamsterblöjan, prillan, snause, snuseeee. På återseende :) (än så länge med en glad gubbe).